Maranataförsamlingen

torsdag 20 oktober 2016

Expeditionslokaler i Mont-Leon snart färdiga

Långt uppe i haitiska bergen ligger Mont-Leon. Under flera års tid har barnen i området fått hjälp med skolgång genom att Comunidad Maranata betalar samtliga lärarlöner. Villkoret är att barnen då ska få studera gratis. Fler än 600 barn är idag inskrivna i skolan.

Orkanen Matthew drabbade värst Haitis södra delar, och det är också där som det mesta av alla insatser gjorts och fortfarande görs. Konvojer med lastbilar och fartyg med nödproviant  når fram och hjälper många. Men även områden längre upp i Haiti har drabbats av sönderregnade hus, förstörda skördar etc. 

Förberedelser för att gjuta tak över nya expedtionslokaler.
I Mont-Leon repareras för närvarande skador i skolan som orsakats av orkanen Matthew. Dessutom har vi börjat att bygga en lärarexpedition och arkivutrymmen för att på ett tryggt och säkert sätt kunna förvara läromedel, betyg etc. I dagarna gjuts takplattan på det nya huset.
Elever i Mont-Leon framför den mycket enkla skolan

Vi fortsätter att vädja om hjälp för att långsiktigt kunna hjälpa barnen i området. Vill du vara med? Sätt in en gåva på Maranataförsamlingens Plusgiro 44 10 05-6. Märk: Haiti.

torsdag 13 oktober 2016

Församlingen - ett idealsamhälle


Alla kategoriklyftor i församlingen måste bort, mellan svart och vit, hög och låg, yngre och äldre. I annat fall förnekar vi Kristi försoningsverk. Men är vi ett i Kristus, måste väl också detta slå igenom i alla relationer? Har vi allt annat gemensamt, måste inte då även plånboken inkluderas?

Vi publicerar här ett referat från ett församlingsmöte 1974 (MR nr 14/1974) som en påminnelse om nödvändigheten av att ständigt söka församlingens urkristna ideal.

Text: Arne Imsen (1974)
Varje dag var de troget och enigt tillsammans i templet,
och i hemmen bröt de bröd och delade måltid med varandra
 i jublande, innerlig glädje.

Genom de rapporter som nått oss om svält och hungersnöd i världen, förstår vi att även vi mycket snart måste inrikta oss på en betydligt enklare livsstil. Och det redan nu, om vi skall fungera under de allt knappare omständigheter som vi kommer att tvingas in i. Vi vet vad som skall komma, ty vi lever före vår tid, vi har redan informerat oss om det i Skriften.

Vi måste räkna med att gå en helt annan väg än de flesta. Istället för att kräva en ökning av vår standard, måste vi vara beredda på att sänka den, för att kunna komma andra till hjälp. Hade de kristna i Skandinavien förstått att förverkliga detta, hade säkert missionssituationen varit annorlunda i stora delar av världen idag.

Det är i sista delen av Apostlagärningarna 2, där det talas om att alla de som trodde höll sig tillsammans och hade allting gemensamt, som det urkristna församlingsidealet kommer fram. Den mentalitet som där synliggöres, är det enda som skulle kunna bryta igenom den materiella egoism, som många idag är så bundna utav. Om denna gemenskapstanke förverkligades, skulle detta ge oss nya och väldiga möjligheter att evangelisera. Ingenstädes i Nya testamentet möter vi heller manifestationen från Gud så oerhört stark som i samband med förvaltningen av de materiella tingen. Vi behöver bara erinra oss vad som hände med Ananias och Safira.

Det går inte att skilja mellan den andliga och den materiella maktsfären. Hela människan måste komma in under Andens totala kontroll. Det ges inget privatområde. Resultatet av de första kristnas syn blev också ett ansvarstagande på ett konkret sätt. De sålde sina jordagods och vad de eljest ägde och delade med sig däraåv åt alla, efter som var och en behövde, läser vi. Ett sådant skeende kan inte tvingas fram politiskt. Det är baserat på kärlek, men det är en tvingande kärlek.

Gud vill att vi skall komma in i ett idealiskt livsmönster. Frälsningen handlar om ett nytt liv, men också om en ny livsstil. Församlingslivet får då även konsekvenser för vårt familjeliv och för vårt arbetsliv. Ett problem i alla tider har dock varit att man ryckt loss församlingslivet från livet i övrigt. “Låt oss skapa ett idealsamhälle genom politisk verksamhet, så att vi kan förändra strukturerna, som är ett hot mot ett sunt samliv”, säger man. Våra möjligheter till det är dock så gott som obefintliga. I Nya testamentet kan vi inte finna någon sådan tankegång. Vi kan endast påverka genom individens frälsning, så att samhällsmiljön förändras inifrån.

Det är här församlingen har sin stora betydelse. I den måste finnas ett sådant andligt klimat, att människor även socialt kan utvecklas på ett rätt och sunt sätt. Därför måste församlingen vara ett iedalsamhälle i miniatyr. Den måste fostra människor för både familjeliv och arbetsliv. Vi går inte ut för att göra församlingsliv av samhället. Vi arbetar inifrån för att åstadkomma ett sunt samhällsliv i församlingen.

Vad är det då för ett idealsamhälle det är frågan om? Jo, i detta samhälle är ett kors rest, vilket betyder döden för all egoism och allt självförverkligande. Där kan den sanna brödragemenskapen upprättas och det är synliggjort i ett samfund, där den privatkapitalistiska egoismen är besegrad. Det är urkristen socialism.
Likväl handlar det inte i första hand om egendomsgemenskap, utan om livsgemenskap.

Alla kategoriklyftor i församlingen måste bort, mellan svart och vit, hög och låg, yngre och äldre. I annat fall förnekar vi Kristi försoningsverk. Men är vi ett i Kristus, måste väl också detta slå igenom i alla relationer? Har vi allt annat gemensamt, måste inte då även plånboken inkluderas?

Vi går ut och mästrar samhället, men vad har vi att lära samhället om det vi talar inte ens fungerar bland oss själva? Det räcker inte bara med att gå ut till människorna och säga: “Kom och bli frälst!” “Varför skulle vi det?” frågar de, “ni är ju likadana som alla andra.” I urkristen tid sade man om de kristna: “Se, hur de älskar varandra!” Det måste bli en sådan kärlek ibland oss, att den inte endast tar sig uttryck i ord.
Det är möjligt att situationen idag är så komplicerad att man inte kan gå lika långt som det vi läser om i Apostlagärningarna 4:32, att de hade allting gemensamt. En sak kan vi dock börja med, nämligen avlasta oss överflödet. Om inte Gud får ett folk som är befriat från materialism, kan Gud aldrig uppenbara sig. Det finns nämligen ett direkt samband mellan det nytestamentliga fattigdomsidealet och manifestationen av Guds kraft.

Vad som först måste till är alltså att vittnena avväpnas alla sina inomvärldsliga maktmedel; bildning, ekonomi etc. Jag tänker på den skola som lärjungarna fick genomgå tillsammans med Jesus. Varje examen går i vanliga fall ut på att bevisa att människor lärt någonting. Den examen som lärjungarna fick avlägga skulle dock visa att de ingenting kunde. Då de trädde fram syntes de vara olärda män ur folket, men de hade ett kännemärke: det syntes i deras liv, att de hade varit tillsammans med Jesus.
Det gäller för församlingen att den har en sådan syn på tingen att den inte utrustar människorna med mänskliga maktmedel, så att de hamnar i konkurrens med maktblocken på ett felaktigt sätt och på en felaktig nivå.

Det vi har att kämpa emot är icke kött och blod. Därför är det vi behöver framför allt andliga vapen. Äger vi inte det bör vi aldrig ge oss ut på fältet.
Vi befinner oss i ett pionjärskede och vi måste därför besjälas av ett helt nytt sinnelag, befriade från vinningslystnad, äregirighet och snikenhet. Det är inte fråga om eskapism, det vi sysslar med. Vi söker inte fly ifrån problemen. Vi söker tvärtom att ta itu med dem, men vi gör det utifrån våra egna förutsättningar.
Lärjungarnas situation var ibland helt hopplös. Detta var dock för dem inget skäl att upphöra att evangelisera, ty genom sitt tillvägagångssätt skapade de oupphörligt nya tillgångar, icke för egen vinning men för att komma andra till hjälp.
För vår existens behöver vi nödtorftigt uppehälle.  Där sätter vi dock gränsen. Ändå kan vi finna oss i överflöd, och likväl vara nöjda med existensminimum.

Vad är då nödtorftigt uppehälle? Paulus var så befriad från materiell vinningslystnad och så oberoende att han hejdlöst kunde kasta sig in i kampen och i alla situationer vinna seger. Ofta befann han sig i fängelse och i dödsnöd, faror och vedermödor. Ja, till vem skulle han gå? Det var ju inte underligt att han hade sådana höga uppenbarelser. Våra problem väger lätt i denna jämförelse. Vi har anpassat oss så mycket till världsordningen, att Gud knappast kan använda oss.
Om vi skall fullborda loppet, måste vi se till att vi gör det Gud vill. Då finns det heller inget som hindrar att Gud sänder väckelse över det här landet.

fredag 7 oktober 2016

Haiti hårt drabbat av orkanen Matthew, över 1 000 döda

Samtidigt som orkanen Matthew nått Floridas kust börjar informationer komma om hur främst Haiti drabbats. I skrivande stund rapporteras om 339 dödsfall och stor materiell förödelse (bilderna har kopierats från dominikanska tidningar).

Vi har ännu inte lyckats få kontakt med våra vänner i Baptiste och Mont-leon, där Maranataförsamlingen stöder en skola med 600 barn. Några timmar innan orkanen nådde Haiti meddelade oss skolans rektor Luka Pierre följande:

- Det är många hus som skadats här i Baptiste. Jag vet ännu inte hur det är uppe i Mont-Leon eftersom det inte finns någon kommunikation.

 Så fort vi får mer information om läget i Mont-Leon och hur det gått för skolan och de elever som regelbundet får ekonomisk hjälp av församlingen, kommer texten att uppdateras.
---
Uppdatering (7/10 kl 12:45): Vi har nu haft kontakt med skolans rektor Mont-leon, Luka Pierre. Det finns inga dödsfall rapporterade i Baptiste eller Mont-Leon men däremot en hel del materiell förstörelse. Grödor som blivit förstörda och hus som rasat. Luka nämnde speciellt sju fattiga familjer från Mont-Leon som förlorat sina hus.
Uppdatering: Minst 842 döda bara i Haiti. 60 000 hemlösa. 
Uppdatering (10/10): Antalet döda efter orkanen uppges nu vara minst 1 000. Svåra kolerautbrott följer då vattenkällorna svämmas över och förorenas. Nödleveranser försvåras p.g.a. att vägar och broar förstörts.

Välkommen att ge en gåva till de drabbade. Maranataförsamlingen förmedlar via
plusgiro 44 10 05-6.
Märk betalningen "Haiti".

Skolan i Mont-Leon, Haiti

tisdag 27 september 2016

Midnattsropet nr 4 2016

Läs i nummer 4 2016 av tidningen Midnattsropet:

  • Åsiktsförföljelse
  • Eko från årets sommarkonferens
  • Rop i Sodomsnatten
  • Lämnar Sverige för Pilgrimsskolan
  • med mera...

söndag 25 september 2016

Maranataförsamlingens monter utsatt för sabotage

Under natten har okända förövare saboterat BMC förlag's  monter B01:35 på Bokmässan i Göteborg. Hyllor är nedrivna och böcker utspridda.
I skrivande stund är händelsen anmäld till mässansvarig.

- Efter tre dagar på bokmässan, då allt har gått lugnt till, och man inte tycker att man har haft anledning att misstänka något, kommer vi fjärde dagens morgon till montern, och finner tre hyllor med böcker av Arne Imsen, Jan-Egil Hafsahl och Stig Andreasson ligga på golvet, och böckerna spridda hit och dit. Nedfallna eller nedrivna? De ser onekligen nedrivna ut, med böjda skruvar och beslag, säger Hans Lindelöw.


Det är inte första gången förlagets monter blir vandaliserad. År 1999 förstördes 400 böcker och biblar, något dåvarande mässgeneral Bertil Falck kraftigt reagerade mot:
– Jag tänker inte böja mig för utomparlamentariska aktioner som den här. Författare och journalister ska värna om det fria ordet. Det här liknar mer de bokbål som förekom i Hitlertyskland. Jag tar avstånd från dem som förstört Maranatas monter (Journalisten.se 1999).

tisdag 20 september 2016

lördag 17 september 2016

BMC på Bokmässan

Den 22 - 25 september ställer BMC förlag ut på årets bokmässa i Göteborg.
Välkommen att besöka oss i monter B01:35